Allt har förändrats så så mycket.. Jag skriver detta för att jag vill be om ursäkt. Be om förlåtelse. Till många. Till mina vänner, min familj och mina bloggläsare. Trodde verkligen detta skulle bli ett bra år. Men när det inte börjar bra vet jag inte vad jag ska tro. Under detta år har jag redan blivit kallad saker som slyna, ovärd etc. Och ändå så har det bara gått två månader om man räknar från imorgon. Så jag vet inte vart detta år kommer leda.. Om det kommer leda till något bra, eller om det kommer leda till något dåligt. Vi får se med tiden.
Jag saknar sommaren som fan. Jag saknar att bli solbränd, få ljusare hår och bada. Och få umgås med min älskade familj och mina kära vänner. Och inte få en sommar där man sitter inomhus och tittar ut på solen. Utan en sommar där man är ute och spelar fotboll, barfota i gräset, en sommar där man plockar blommor och sätter i en vas på bordet, en sommar där man blir brun som en chokladboll, en sommar där man kan vara sig själv och leva livet.
Jag saknar sommaren som fan. Jag saknar att bli solbränd, få ljusare hår och bada. Och få umgås med min älskade familj och mina kära vänner. Och inte få en sommar där man sitter inomhus och tittar ut på solen. Utan en sommar där man är ute och spelar fotboll, barfota i gräset, en sommar där man plockar blommor och sätter i en vas på bordet, en sommar där man blir brun som en chokladboll, en sommar där man kan vara sig själv och leva livet.
Jag saknar Sunnanö, Öregrund. Jag saknar att få gå runt där och kolla efter kläder på stan, jag saknar att få sitta ute på "Jakten" och äta mat, jag saknar att få gå till glassbaren och beställa hallonsorbet, jag saknar att höra fiskmåsarna från luften, det är nog det bästa. Att få sitta på bryggan på Sunnanö Camping en kväll med solnedgång och höra fiskmåsarnas skrik bli allt tystare ju närmare natten kommer. Och att få dansa bland alla människor på pubafton. Det har självklart inte blivit samma sak sen min morfar lät några andra ta över campingen. Men det funkar. Att få skriva sitt namn i sanden som sedan vågorna drar med ner i vattnet. Att få hoppa från hopptornet på bryggan med skrik och skratt. Åh, min älskade sommar, kom till mig!
Jag saknar mina gamla vänner, min gamla klass, min klass som jag gick i, i femman. Visst, det kanske inte var så bra mellan alla jämt och ständigt men jag älskade fan den klassen! Nu är allt helt fel. Jag saknar hur det var då, hur kul vi hade det, jag saknar alla småtjafs som sedan löstes med en kram och ett förlåt, jag saknar alla dom som har slutat på skolan nu, alla dom som har flyttat, jag saknar min gamla klass.
Jag saknar att vara aktiv på bloggen. Jag saknar att skriva inlägg varje dag, jag saknar att ha ett mål med att nå si och så många inlägg innan ett visst datum, jag saknar att komma ihåg när jag startade upp bloggen, jag saknar att lägga upp bilder ofta. Jag saknar verkligen min gamla blogg.
Jag saknar att inte bry mig om mitt utseende. Jag saknar att kunna sminka mig exakt som jag vill utan att bry sig om vad andra tyckte, jag saknar att kunna ha på mig vad jag ville, tight som stort, jag saknar att kunna gå runt i jeansshorts utan att bry mig om vad folk tyckte och tänkte om mig, jag saknar att skita i alla bitcha och spydiga kommentarer om hur jag såg ut, jag saknar mitt gamla jag, jag saknar att kunna skita i vad andra tyckte och bara bry mig om mig själv.
Jag har inte skrivit detta för att ni ska tycka synd om mig. Jag hade känslor inom mig som jag ville få ut och eftersom det är valfritt att kika in på min blogg och läsa mina inlägg så gör inte det om du ogillar det. Du kan sluta läsa precis nu och dra om du ändå bara ska klaga. Så alla kommentarer om att jag söker uppmärksamhet kan ni lägga någon annan stans för det bryr jag mig inte ett skvatt om. Ha en bra helg! Kramar om er.
